HERTIGEN (ögnande i dem).
Riksförrädare och dödsdom.
(Återger honom skriften).
Godt!—det vill säga rätt—och rätt skall ske!
EN OFFICER (inträder och framräcker ett bref till hertigen). Ett sändebud från Polen upp vi snappat, som hade detta bref till Arvid Stålarm.
HERTIGEN (emottager brefvet).
Från Sigismund! Nu kan han gärna få det.
(Officern går).
Fångvaktare! Låt upp för Arvid Stålarm
och gif åt honom detta.
(Lämnar brefvet till fångvaktaren. Till Scheel).
Kom, vi draga
tillbaka oss.
(Drager sig tillbaka med Scheel afsides).
Femte scenen.
De förra. Arvid Stålarm (från dörren till vänster).
FÅNGVAKTAREN.
Herr öfverste, kom ut.
Jag har ett bref till er. (Lämnar det).
STÅLARM. Från Sigismund! Som till en död! "Min käre Arvid Stålarm… Vi tacke dig för … gärna ville vi … har icke kunnat sända någon hjälp… Vi tvifle om … mitt öga sömnlöst är för alt det blod, som fåfängt blifvit gjutit … farväl, mitt Sverige!… Hällre håller jag den sanna läran och förlorar kronan … förr'n för min skull norden sönderremnar … jag i min oväns hand det lämnar … må Gud omvända det … kom hit till mig en tacksam kung i Polen väntar dig."… Det var det sista. Krossad såsom fader, med ära fläckad af mitt eget barn, besegrad, fången:—Detta måttet rågat.
(Betäcker sina ögon med brefvet och börjar vacklande återgå till sitt fängelse).
HERTIGEN (med dödsdomen i handen). Här är en skrift, som också gäller er— ej från en kung, men från er fosterjord.