Emelie.
Du är dig lika!
Katrine (tittar ut genom fenstret).
Men här blir annat, än predika;
Ty ser jag rätt på mannen der,
Så ha vi Arrendatorn här.
Emelie.
Du narras?
Katrine.
Han och ingen ann' det är.
Emelie.
Blif här för Guds skull, du!
(Springer bort.)
Katrine.
Här duger ej att vika. —
(Till August häftigt)
Får herrn snart slut uppå sitt pränt?
August.
Studentikost och excellent!
Katrine.
Välan, håll mine, och hjelp tillika!