Onkeln.
Så, så! i hvilken sak? jag ber.
August.
Satisfaction, ej mer,
Begär det sköna offret för er galla.
Onkeln.
Och hvem är ni, som här för stat?
August
Er Arrendators reskamrat.
Men det apart. — Säg, vill ni er förklara?
Onkeln.
Det låter jag ödmjukast vara.
August.
Vid de tre ärofulla julidagarna!
Då appellerar jag till heders-lagarna;
Det gäller, herre, en af oss.
Drag ut, vi slåss.
(Drar sin sabel och ställer sig i positur.)
Onkeln (förfärad, sätter sig ned i sin länstol).
Vill ni då mörda mig, min herre?
Jag är en gammal man.
August (häftigt)
Försvara er, ifall ni kan;
Och hvarom ej, så blir det värre,
Så kallar jag er en barbar,
Som mer ej i ert hjerta spar
En enda gnista af Parisisk ära. — —
Onkeln.
Min Gud, jag vill förlusten bära.
Var glad att ni har äran qvar;
Men kom för Guds skull ej så nära,
Jag har ju ondt ej gjort.