— Hvar ä husbonden och värdinnan?
— Di for i mårist till stan och kommer int hem förrän sent i afton.
— Kan du säga mig, hvar dranktunnan ä gömd? Visa mig genast hvar den finns, eller får du af den här!
Han stod framför moster och bässen med en kosackpiska i handen och för hvartannat ord han sade, slog han med piskan i golfvet och på stöfvelskaftet.
Moster, som alltid var lipig och hade lätt för att gråta när som hälst, hon grät nu så, att tårarna trillade som ärter ur en kastmaskin ner på bässen och sade mellan snoppningarna:
— Jag har ju sagt fiskaln, att ja ingenting vet.
— Hvem är du då? frågade fiskaln.
— Ja ä bara en ogift kvinna. Värdinnan och husbond ä borta och ha beställt mej hit för att klippa fåren och se efter huset, medan de ä borta. Ja vet hvarken å bodnycklar eller dranktunnor. Och ä de så, att fiskaln vill slå en oskyldig kvinna med ett värnlöst kräk i famn, som ännu till ä ihopbundet med en framfot och en bakfot, så får det bli på fiskalns samvete.
Och moster grät än värre, och bässen, som kände sig upprörd och rädd för kosackpiskans smällar mot stöfvelskaften, bräkte så att det skrällde i stugan.
— Sku han vara lös och ledig och stå bakom dig, sku du väl snart få dig en känning i knävecken, tänkte jag, där jag stod i förstugan och lyssnade och emellanåt tittade ett tag i dörrspringan.