Vi stannade alle man och gick dit för att se.
När vi kom fram till mankemanget, såg vi skallfogden och en sergeant stå och spänna borst midt emot hvarandra och bad turvis hvarandra att slå först.
Men ingen slog. De bara hötte åt hvarandra och svor på svenska och ryska.
— Inte kommer vagnen ur en fläck med det här, sade Nyman, och så gick vi och undersökte spannet, och vi såg genast, hvar felet låg. Hästarna var orätt förspända af karlar, som var första resan med i durkmarsch.
Vi tog i så många vi var och drog lasset uppför backen, och där spände vi om hästarna.
Skallfogden och sergeanten hade slutat sitt och kom fram till oss, och som skallfogden var i slagsmålstagen, men inte tordes på sergeanten, så rappade han Mattas Ville, som rådde om en af hästarna, en örfil och skrek:
— Hur har ni förspänt, edra djäflar? Ni ä som ni sku va oppfödda i en tunna och matade genom sprundet!
Sedan gick färden bra en stund utan rop och örfilar, ända till dess vi kom till Skyttarbrinken vid Illby.
Men så blef det ett helvetes hospodi igen.
Kungens Isak från Hommanby körde framför oss och hade en vagn pålassad med gevär, ränslar och andra paschnilikor, så att den liknade ett litet hus och var förspänd med tre hästar.