i denna aftonstund.“
Men med den världsträlen Lovisa var det ett bekymmer, ty käringen var så beskaffad, att hon inte tålde, att Abram skulle lägga sig i hennes själsangelägenheter.
Abram gaf dock inte efter.
Han försökte med omvändelsen hvarje lördagsafton, och nu skulle han åter, om fakuln tog, ha käringen med in i vår herres glädje.
Och så bad han i en ny sång om den högstes bistånd därvid:
— „Min släkt och mina vänner,
o herre, tänk uppå.
Du allas tillstånd känner.
Låt väl i allt dem gå!“
Och nu beslöt Abram, som så mången lördagsafton förut, att Lovisa skulle omvändas.