— Ja, kärlek är som koloquinte. Den som får det. får ont i magen.
— O, sihdi! Hur kan man likna kärleken vid koloquint? Allah måtte upplysa ditt förstånd och värma ditt hjärta. En god kvinna är som en pipa av jasmin och som en pung i vilken aldrig saknas tobak. Kärleken till en flicka är som — är som — som — turbanen på ett kalt huvud och som solen över öknens himmel.
— Ja! Och den som träffas av hennes strålar får solsting. — Jag är rädd för att du redan träffats därav. Måtte Allah hjälpa dig!
— Sihdi! Jag vet, att du aldrig blir brudgum. Men jag är det så gott som redan, och därför har mitt hjärta öppnats som en näsa, vilken insuper blommornas doft.
Vårt korta samtal var slut, ty de andra hade uppnått oss. Ingenting sades om det som förefallit, och när staden kom i sikte höll scheiken in sitt djur. Han hade tagit med sig två reservkameler, som vi skulle ha när vi återvände.
— Här skall jag vänta, sihdi! När kan du vara tillbaka?
— Jag skall vara åter när solen gått lika långt stycke som längden på din lans.
— Och du glömmer inte tirscheh och kiahat?
— Nej! Och inte heller myrek och kalem, bläck och penna.
— Tack! Må Allah vara med dig tills vi råkas!