Vi bytte bössor, och öknens dotter dolde sig bakom ett klipputsprång. — Nu begrep jag också hennes mening. — Hon vill ha sjörövaren mellan sig och mig.
Det dröjde inte heller många minuter förrän Abu-Seïf var uppe i berget, och jag lät nu min kamel sakta farten medan Abu-Seïf. ökade.
Under det att jag strävade uppför den nästa höjden gallopperade han utför den förra, utan att märka att där fanns spår av någon annan än mig.
Sålunda lyckades öknens dotter i sin avsikt. En kort stund senare hade vi Abu-Seïf. mellan oss. Och som hon nu inte längre förde den andre kamelen tjudrad utan lät denne löpa fritt efter, kunde han — om han såg sig om — lätt tänka att den efterkommande ryttaren hörde till mina förföljare.
Nu kunde jag känna mig säker. Det var bara att se till att inte Abu-Seïf. skulle undkomma. — Jag höll av litet så att marken blev jämnare på platån, men i motsatt riktning mot ateïbehernas läger, och under detta saktade jag farten ännu mer.
Emellertid måste jag rida en god stund på detta sätt innan jag åter nådde ned på den jämna öknen. Jag lagade hela tiden att Abu-Seïf. inte skulle komma mig på bösshålls närhet. — Jag kunde nu se hur Amscha närmade sig allt mer och mer, men även att hon började få en av de förföljande bra nära. Det var en kamelryttare, som sannerligen också hade ett snabbt djur, vilket till och med tog högst betydligt på även Abu-Seïf.
Jag började nu känna en viss oro — inte för min del, men för scheikens dotter. Men i samma stund fick jag se, att den senast nämnde, nye ryttaren tog av åt sidan som ville han kringskära oss i en båge. — Jag höll då in min kamel och såg efter litet bättre. Nej! — kunde väl detta vara möjligt? — Den där lille mannen, som kom efter oss, var bestämt min Halef! Men hur hade han kommit över ett så präktigt djur? — Jag höll in ännu mer och såg nu alldeles tydligt, att det var Halef. Han viftade som för att ge sig tillkänna, viftade och slog med armarna.
Nu stannade jag alldeles och grep min bössa. Nästa minut var min förföljare helt nära.
— Stanna! ropade jag. Stanna Abu-Seïf., annars smäller det och du har dig en kula!
— Hund! Tempelskändare! Levande skall du åter med mig till Mekka, så får du din lön.