Jag måste lägga an och ge fyr.
För att inte döda honom siktade jag mitt på hästens bröst. Hästen slog över och föll, så att Abu-Seïf. blev liggande under honom. Hästen var död. — Men jag väntade att sjörövaren skulle kravla sig fram. Men när han inte gjorde detta, måste det antingen vara honom omöjligt eller ock låtsade han detta. Jag red fram, och samtidigt nådde honom även Amscha, som hördes säga med ett beklagande tonfall:
— Ack hur tråkigt, effendi! Din kula nådde honom före min.
— Jag har bara skjutit på hans häst. Antingen har han blivit sanslös i fallet eller ock låtsas han vara det.
Öknens dotter drog sitt svärd.
— Vad tänker du göra? sade jag.
— Avhugga hans huvud.
— Detta skall du inte, ty även jag har något att bestämma över denne förbrytare.
— Men min fordran är äldre.
— Min återigen större. Och det är jag som fällt honom.