— Nåväl! Döda honom då!
— Nej! Antingen låter jag honom löpa eller och får han ligga här för mig.
— Då gör jag min rätt gällande. Vi taga honom med oss så få vi sedan komma överens.
Just i denna stund kom Halef.
— Sihdi! Vilket under! — Vad ser mina ögon? — Hur kan du befinna dig här?
— Sihdi! Du vet att jag var vid god kassa. — Jag köpte mig en kamel i den sydliga delen av staden. Under det att jag besåg detta djur, hördes ett väldigt larm. Jag skyndade ut och fick höra att en giaur, en otrogen skändat helgedomen med att besöka den. Och så hade han flytt. —
Genast kom jag på den tanken att det kunde vara du. Och jag fick tag i den här kamelen. Och man kunde nu tänka sig, att även jag var ivrig som de andra att förfölja dig. — Och som du ser är det bara jag och min kamel som lyckats — ty för Abu-Seïf. tycks det verkligen gått illa. Men ännu äro vi inte i säkerhet. Många äro efter oss ännu. — Vad ska vi nu göra med denne svärdens jämmerlige fader?
— Vi binda honom på den där lediga kamelen och taga honom med oss. Det kan ju hända, att han ännu lever.
— Men vart skola vi hän?
— Jo, jag vet ett säkert ställe, sade öknens dotter. Min far har också sagt det åt Halef och åt Hanneh, min dotter, om vi skulle råka i någon fara.