— Du menar hålan Atapah?
— Ja! Endast ateïbeherna känna annars till denna håla. — Kom! Hjälp mig att binda fången!
Vi fingo upp Abu-Seïf. på kamelen som var ledig. Allt vad han hade på sig i sina fickor och andra gömmor, samt hans vapen, tog scheikens dotter hand om. Därpå stego vi själva upp på våra djur och redo mot sydost.
Jag hade på detta sätt lyckats komma undan. — Jag tänkte sannerligen inte att jag skulle återse Mekka. Men som detta likväl blev fallet, vill jag spara beskrivningen på denna stad till längre fram.
Nu hade jag att uthärda Halefs klagovisor.
— Sihdi! Har jag inte sagt dig, att det inte går an för en otrogen att besöka den heliga staden? sade han.
— Varför ville du inte själf hämta det där märkvärdiga vattnet åt mig? svarade jag.
— Du har väl aldrig varit ända framme vid den heliga brunnen?
— Jo, just där! Här i denna flaska har jag vatten ur brunnen Zem-Zem.
— Allah kerihm! — Gud är nådig, sihdi! — Han har således gjort dig till en rättrogen och hadschi! — En giaur skulle aldrig komma levande ur den heliga staden. — Men efter som du nu har vatten från den heliga brunnen med dig, är du en äkta muselman. — Har jag dessutom inte alltid sagt, att du måste omvända dig om du ville det eller ej?