— Böj knä! Eller ock krossar jag ditt huvud!
Han hade rest sig och drog ett kort, krokigt svärd. Jag steg honom närmare och sade:
— Du är således inte Abu-Seïf. utan en simpel bödel eller skarprättare.
— Jag är Abu-Seïf. och står vid mitt ord. — Ned på knä, eller ock ligger ditt huvud vid mina fötter!
— Akta du ditt eget huvud!
— Hund! — Giaur!
— Fege stackare!
— Fege stackare! gnisslade han. — Kallar du mig, Abu-Seïf., feg?
— Nattetid smög du dig med ditt folk på tullsambukenoch dina dschasusler, spioner, klär du som kvinnor. Men nu är du modig, när du inte tror dig ha något att frukta.
— Men vore du ensam mot mig, skulle jag genast lära dig annat.