Och han sade till sin vän: "Jag ber dig, stanna du här tillsammans med min hustru, medan jag går att knäböja inför Devi." Ilvarpå han begaf sig till templet, badade i den heliga dammen och böjde knä inför statyn med de sammanslutna händerna. Och efter att ha utfört de föreskrifna bruken högg han sig med svärdet ett kraftigt hugg öfver nacken, så att hufvudet, efter att ha skilt sig från kroppen, rullade ända fram till den pelarstam, som uppbar lotusblomman, på hvilken Devi hade sitt säte.

Men efter det den döde mannens hustru och vän länge väntat, sade vännen slutligen: "Hur länge han dröjer! Stanna du här, medan jag går att hämta honom." Så gick han till templet och då han trädde in såg han sin väns blodiga kropp ligga utsträckt på golfvet, med det afhuggna hufvudet vid Devis fötter. Och han sade till sitt eget hjärta: "Denna värld är sannerligen svår att lefva i… Om jag nu återvänder, så säga människorna att jag dödat min vän för hans sköna hustrus skull." Därför badade också han sig i den heliga dammen, utförde de föreskrifna bruken och högg sig själf ett hugg öfver nacken så att äfven hans hufvud skilde sig från kroppen och rullade fram till Devis fötter.

Men efter det den unga hustrun länge och väl väntat förgäfves, begynte hon plågas af oro för mannen och begaf sig äfven hon till templet. Och då hon såg de två liken och de ångande svärden grät hon i outsäglig ångest och förtviflan, och sade till sitt eget hjärta: "Huru svår denna värld är att lefva i; och hvad är lifvet värdt för mig utan min make. Dessutom komma människorna att säga att jag är en dålig kvinna, som mördat dem båda, för att fritt få föra ett lastbart lif. Tillåt därför också mig att offra mig."…

I det hon sade dessa ord gick hon till den heliga dammen och badade sig däri och efter det hon utfört de heliga bruken höjde hon svärdet öfver sin egen veka nacke för att afhugga den. Men i och med detsamma grep en marmorhand om hennes arm, medan det tjocka stengolfvet darrade under Devis fot. Ty Gudarnas Moder hade rest sig, steg ned från sitt lotussäte och gick fram till hennes sida. Och en gudomlig röst utgick från de stränga stenläpparna, — sägande: "O dotter, hur kär du blifvit mig. Utbed dig nu en ynnest af Devi." Men skälfvande från hufvud till fot framstammade hon då: "Gudomligaste Moder, jag ber dig endast att dessa män må blifva lefvande igen." Då sade gudinnan: "Foga samman deras hufvuden med deras kroppar."

Och den sköna hustrun sökte utföra den gudomliga befallningen: men kärlek och hopp, och den bäfvan hon hyste för Devi förvirrade henne till den grad, att hon fäste sin makes hufvud på vännens kropp och vännens hufvud på sin makes kropp. Och gudinnan öfverstänkte de båda kropparna med odödlighetens nektar, och de reste sig, friska och lefvande, i sanning, men med hufvudena besynnerligt förbytta.

* * * * *

Därpå sade Demonen: "O Konung Vikramaditya! Hvilkendera af dessa två tillhörde nu hustrun? Om du svarar orätt, så uppslukar jag dig sannerligen." Och Vikramaditya svarade: "Lyssna! I den heliga Shastra säges det, att på samma sätt som Ganges är den främsta bland floder, och Sumeru det främsta bland bärg, och paradisets träd det främsta bland träd, så är hufvudet den främsta bland kroppens olika delar. Därför var hon hustru till den mannen, till hvars kropp hennes mans hufvud blef fogadt"… Då svaret var riktigt, kom intet ondt konungen vid; men eftersom han talat, tilläts likdemonen att återvända till sitt träd för att fortsättningsvis hänga ned därifrån öfver grafvarna.

… Och på samma sätt kunde Demonen många gånger återvända till trädet; och lika många gånger skar Vikramaditya ned honom igen, och band och bar bort honom. Och för hvarje gång förtalde Demonen för konungen en historia så vild, så underbar, att han ej kunde annat än lyssna… Men detta är en annan af de historier Demonen berättade: —

* * * * *

O Konung, i staden Dharmasthal lefde cn Brahmin, kallad Kesav; och hans dotter, som var vacker som en Apsara, kallades med rätta Madhumalati, "den Ljufva Jasminblomman". Så snart hon blifvit fullvuxen sökte hennes far och mor och bror att finna en värdig make för henne.