Medan de söndersargade hans kött med kammar af järn, uttalade Rabbi Akiba dessa heliga ord, och uppgaf därefter andan. Och från himlen trängde en mäktig Röst, som ropade: "Välsignad vare du, o Rabbi Akiba, ty din själ och ordet lämnade samtidigt din kropp."
RABBI JOCHANAN BEN SACCAI
Det finns i Himmelen ett visst väsende, som bär bokstäfver på sin panna. Och dessa bokstäfver, som lysa klarare än solen, bilda om dagen ordet Sanning, och på grund häraf veta änglarna att det är dag. Men då aftonen inbryter, förändra sig bokstäfverna själfmant och bilda nu ordet Tro, hvaraf änglarna veta att natten är i antågande.
* * * * *
Men Hillel den store, densamme som samlat Talmuds Sedarim, och som äfven varit en lärare för den Jesus, som hedningarna dyrka, hade åttio andra lärjungar, hvilka alla blefvo heliga män. Bland dem voro trettio i sanning så heliga, att Guds härlighet hvilade öfver dem, som fordom öfver Moses själf, så att det från deras ansikten utströmmade ljus, och från deras tinningar utgingo strålar, som liknade solens.
Och om trettio andra påstås det att de voro lika heliga som Josua, Nuns son, och värda att solen på deras befallning skulle stannat i sitt lopp. Och de tjugo återstående, bland hvilka Rabbi Jonathan ben Uzziel var den främste, och Rabbi Jochanan ben Saccai den ringaste, ansägos endast vara af medelmåttigt värde. Likväl finnes det nutilldags icke en enda, värd att likställas med dem, ty denne Rabbi Jochanan var heligare än någon nulefvande man.
Så ringa han än var, var Rabbi Jochanan likväl omåttligt lärd och kunnig i skrifterna, — i Mishna och Gemara och Midraschim, — i Kabbalas, Gematrias, Notricons och Temurahs läror, — i legenderna och de detaljerade föreskrifterna och hårklyfverierna, — i teorierna om månen, i änglarnas språk, palmbladens hviskningar och demonernas tal. Och om alla sjöar vore fyllda med bläck, och alla de vasstrån, som gunga vid flodernas stränder vore pennor, och alla människor på jorden vore skrifvare, så skulle de likväl aldrig kunnat skrifva ned allt det Rabbi Jochanan ben Saccai lärt sig, eller ens så mycket som han lärde andra under sin lifstid, hvilken varade ett hundrade och tjugu år. Och likväl var han den obetydligaste af alla Hillels lärjungar.
De fyrtio tidigaste af sina lefnadsår ägnade han åt världsliga ting, i synnerhet åt handel, ty han önskade förtjäna en tillräckligt stor summa för att därefter kunna anslå de år, som ännu tillmätts honom, för utöfvandet af goda gärningar. Och de följande fyrtio åren använde han för forskningar och blef därunder så lärd, att han till och med beskylldes för att vara en trollkarl, — i likhet med de rabbiner, som genom att på växlande vis sammanställa bokstäfverna i det Outsägliga Namnet skapade lefvande djur och frukter, — såsom till exempel Rab Oshaja och Rab Chaneana, hvilka med hjälp af Jetzirah Boken skapade åt sig en kalf, den där de sedan uppåto.
Och de sista tjugu åren af sitt heliga lif ägnade Rabbi Jochanan åt att undervisa folket.
Enligt hvad det berättas i Baba Batra boken i Seder Naschim i den babyloniska Talmud, uttolkade Rabbi Jochanan ben Saccai en dag Profeten Esaias ord (Esaias 54: 12) — "Och dina fönster vill jag göra af kristall och dina portar af rubiner och alla dina gränser af utkorade stenar" — för en inbilsk och fåfäng lärjunge. Därvid sade han: "Den Heligaste — välsignadt vare hans namn för all tid — skall utvälja dyrbara stenar och pärlor, hvar och en mätande trettio kubiter i längd och bredd, och skall skära och polera dem tills de mäta tjugu kubiter i längd och tio i bredd, och med dem pryda Jerusalems stadsportar."