Jag måste således i hast göra mig resfärdig, visst icke utan bekymmer om mitt hjertas vigtigaste angelägenhet: att få lära känna den fattiga intagande flickan. Men alla efterforskningar härutinan måste nu uppskjutas till bättre tider, eller till återkomsten. Kanske jag också aldrig mera skall återse den förtrollande varelsen.
Femtonde Kapitlet.
Klappa du brinnande hjerta, förgängliga hjerta,
Så länge glädje och vänskap och sång
Blomma på jorden för dig!
Under min resa till Uleåborg tilldrog sig ingenting märkeligt. För att under min vistelse derstädes förströ mig och uppfriska mina minnen, öppnade jag en korrespondance med en gammal akademie kamrat, magister S——r, lärare vid elementarskolan i Åbo. Se här, värda läsare, tvenne af de bref, hvilka jag till honom afsändt. Det ena är skrifvet någon tid efter min ankomst och det andra kort före min afresa från Uleaborg.
Uleåborg den 11 Januari 18—.
Fem långa månader äro förflutna sedan vi — efter att vid Kuppis, jemte de öfriga vännerna i Åbo, hafva nöjsamt fördrifvit sista dagen af min vistelse derstädes, samt jag med den fräsande champagnen insupit mod till min långa resa norrut, eller "Färd till Lapplands Isberg" såsom du behagade uttrycka dig, — vänfast och broderligt räckte hvarandra handen till afsked och då du af mig emottog löfte, att sedan jag blifvit något hemmastadd här, meddela dig upplysningar angående innevånarne och sällskapslifvet i Uleåborg. Fem månader äro, som sagdt, sedan dess förflutna, och nu — sedan jag varit i tillfälle att se lifvet härstädes samt sålunda tror mig genom skildringar deraf kunna skaffa dig förströelse för en eller par timmar — fattar jag pennan för att, så godt sig göra låter, fullgöra mitt löfte.
Efter att hafva besökt nästan alla kuststäder imellan Åbo och Uleåborg, ankom jag hit den 20 Augusti sistl. år, en tid af året, som i hvarje stad är högst tråkig att tillbringa, men isynnerhet uti en handels- och sjöfartsort, sådan som Uleåborg, hvilken stad omgifves endast af kala sandfält och åkrar samt saknar alla de naturskönheter hvarmed man blir bortskämd i södra Finland, synnerligast dess skärgårdar, hvarefter ögat så gerna längtar under sommaren. Straxt efter min hitkomst utbröt en svår febersjukdom i länet och gaf mig under de tre första månaderne sträng sysselsättning. Sedan dess har min tid tillåtit mig att mer och mer umgås uti husen härstädes och öfverallt har jag rönt denna gästfrihet, detta välvilliga bemötande, som utmärker Uleåborgsboerne. Julen har förflutit här ganska trefligt. Så väl entrébaler som maskerader och privata tillställningar hafva aflöst hvarandra.
Att jag icke angående sällskapslifvet kommer att vidröra mitt eget kön, kommer sig deraf, att detsamma uppenbarar sig ungefär lika öfver hela den civilicerade verlden. Skulle du åter förmoda, att fruntimren härstädes stå långt under deras systrar i södern, eller icke äro värda en karls uppmärksamhet, så bedrager du dig storligen i båda fallen; men om jag icke ingår i någon fullständig skildring af deras skönhet, behag och lefnadston, kommer det sig deraf, att den bleka lilja, hvilken jag såg i Åbo, efterlemnat ett så starkt intryck hos mig, att jag ej kan sysselsätta mig uteslutande med andra af hennes kön. En lång tid är förfluten, sedan jag såg henne, och allt ännu sväfvar hon lika lifligt för mitt minne. Med sin bleka och lidande, men änglarena uppsyn uppenbarar hon sig för mig i mina tankar såsom ett väsende ifrån en bättre verld, af en ond ande iklädd armodets och fattigdomens skepnad, för att framställa hennes skönhet i större kontrast dermed. Men denna engel förer mina tankar till andra personer, med hvilka jag tror hon äger ett underbart samband — Segermanska familjen. Huru långt har processen mellan den grymme fadren och hans barn, hvarom redan fråga börjades under min sista vistelse i Åbo — avancerat? — Men posttimman är inne: des mera en annan gäng.
Din tillgifne vän
G. Hamster.
Andra brefvet.