Femte Kapitlet
"Hur ynglingen än dikta må,
Ej blir hans himmel dock så blå
Hans jord så grön ej mer" — —
— — — — —
Rektor A… bodde sjelf ute på sin egendom B—— nära Borgå. Då jag begynte min lärokurs, föresatte jag mig fast att oaflåtligen sträfva efter sanning och rätt. Jag kände mig böjd till all vetenskaplig forskning, och utan att tillegna mig egna satsers förträfflighet, härflöt min ifver hufvudsakligast från begäret, att engång kunna återgälda dem, som nu voro mitt hjerta så dyrbara. Erkänsla och tacksamhet voro mitt mål; kärlek och ära min lösen.
Med sådana tankar lemnade jag min mamma Segerman. Hennes välsignelse följde mig, och min Johannas glädje var den, att till ferierna få återförvänta mig hem. Detta betraktade hon som glanspunkten af sitt unga lif.
En dimmig höstafton kom jag till Borgå. Det höga domkyrko-tornet var insvept i töckenmanteln och från ett och annat fenster glindrade ett ljus. Det var ödsligt på gatorne och hvar helst jag såg, kunde jag ej upptäcka något bekant ansigte. Ändtligen stannade min reskärra framför Ekonomie-Mästaren Surstedts port, en man som höll kasern, om jag så får säga, för skolpojkar och gymnasister. Här skulle jag taga in. Rummet, som var ämnadt åt mig, kändes kallt och var dystert; en dank, som fru Surstedt skickat upp, sken dunkelt på bordet och utgjorde hela illuminationen för min ankomst; en säng utan sängkläder, ett par rankiga stolar, ett litet bord, hvarå ännu funnos tecken efter målning — se der mina möbler. Jag satte mig ned till begrundande. Aldrig hade jag kändt mig så ensam och öfvergifven. Min kassa var temligen liten och "hushålla" var mamma Segermans sista ord, då vi skiljdes.
Jag afbröts i mina betraktelser af min värd, som stack in sitt fullmånsansigte genom dörren och snart praktiserade hela sin jemntjocka figur in i rummet. "God afton herr Ham — Ham — Hamster, ville jag säga," helsade herr Surstedt. — "Jag vill tro, att herrn tycker om rummet; jaha, ett temligen beqvämt rum, jaha — jag skulle bara fråga — nämna, att om herrn vill ha sängkläder"…
Ja visst vill jag det.
Jaha, visst… — ja, jag hyr ut sängkläder; ett bolster, två kuddar, ett örngått, ett lakan och ett stoppadt täcke; dessutom en byrå, der herrn kan ha sina saker uti — jaha — den sednare för tre riksdaler i termin, — jag har ganska goda byråer, fast de ej äro för granlåt — jaha; — likaledes kan herrn få hyra en mathemtare.
Ja så — ja, om herrn ville vara god och ställa om hvad jag kan behöfva.
Jaha, herr Hamster — jag ville bara nämna om, att jag alltid tar betalt på förhand för sådant der, — att det ej blir några efterräkningar. Likaså fordrar jag, att allt blir godtgjordt, om något skadas af sakerna, jaha; — ett måste jag ännu säga: att jag intet tål det något pack löper i vårt hus — vi hålla god ordning och snygghet i vår gård, vi — jaha.