Praxinoe.
Mia Gorgo, hur sent! — Hok är hemma.
Under, att ändtligen dock du är här. Stol, Eunoa, genast,
Lägg ock kudde derpå!
Gorgo.
Förträffeligt!
Praxinoe.
Sätt dig, jag beder.
Gorgo.
Tänk hur modig jag är! Knappt kom jag med lifvet ur leken,
O Praxinoa, stojet är stort, stort talet af vagnar; 5
Stöflar ses öfverallt, öfverallt soldater i kappor;
Och den förskräckliga vägen! minsann, du bor mig ej nära.
Praxinoe.