Två ädela konunga-barn öfver dig rida.»
’Hvarför qvad du så?’ frågade konungen. Men bruden svarade inte, utan teg.
När det så lidit en stund, sporde brudgummen ånyo: »säg, min vän! hvad var det du sade, när vi kommo till den gamla kungs-gården? Mig lyster gerna veta det.» Då blef jungfrun åter mycket förlägen; men hon fann sig, och sade: »det har jag alldeles glömt; men jag vill spörja Åsa, min tärna.» Hon gick så bort till tärnan, och sporde henne åt, hvad som blifvit taladt under vägen. Derefter vände hon igen till sin brudgumme, och sade: »jo, nu minnes jag, jag qvad så här:
Här växer både tistel och törne,
der fordom legat guld i hörne.
Här ligger nu för fä och svin,
der förr jag tappat både mjöd och vin.»
’Hvarföre sade du så?’ sporde konungen; men bruden svarade inte, utan teg.
Det led nu en stund. Då sporde konungen åter: »säg, min vän! hvad var det du sade, när vi redo förbi linden. Mig lyster gerna veta det.» Men bruden kunde inte svara till hans spörsmål, utan skulle fråga Åsa, sin tärna. Hon kom derefter tillbaka, och sade: »jo, nu minnes jag. Jag sade så här:
Står du här du gamla lind!