Jag skall sopa, och städa, och göra allting
Tro mig!»
I detsamma kom der en örn flygandes, och fällde ur klorna en präktig klädning. Den tog Aske-pjesken och gaf sig till kyrkan, hvarest alla undrade öfver hennes stora fägring. Men prinsen sjelf vardt alldeles betagen, och kastade en hvit silkes-handske i hennes sköt.
Andra söndagen gick det på samma sätt, och prinsen kastade till henne den andra handsken. Tredje söndagen kastade han ett gull-äple. Men för hvar gång skyndade Aske-pjesken ut ur kyrkan, innan tjensten var lyktad, alldeles såsom ofvan förtäljes.
När prinsen och hans tjenare slutligen kommo till gården, för att passa lilla gull-skon, stängde käringen in sin styf-dotter i stallet; men afhögg hälarne och tårna på sin egen dotter. Prinsen ville dock inte tro att hon var den rätta. Då tog käringen fram silkes-handskarne och gull-äplet, och prinsen kunde nu icke längre tvifla. Men i detsamma kom der en liten fogel och hackade på fönster-blyet, och qvittrade:
»De hugga af häl, de hugga af tå.
I stallet är den som gull-skon går på.»
Nu upptäcktes styf-moderns falskhet, och konunga-sonen höll sitt bröllopp med Aske-pjesken.
4. Enligt en annan öfverlemning ifrån S. Småland, lät prinsen villa sig af drottningens illfundighet, så att han tog den falska jungfrun med sig i vagnen, för att draga hem till sitt eget rike. Men när de färdats ett stycke kommo de till en bro. Der satt en fogel i trädet, och sjöng:
»Hacka häl, hacka tå!