När hon nu skulle begynna sin tjenst, blef hennes första göromål att klippa gumsarne; men ullen skulle bindas vid hornen, och inte ett hår fick tappas. Dernäst skulle hon taga ned päronen ur det stora päron-trädet; men inte ett enda päron fick förkomma. Vidare skulle hon mjölka korna; men inte en droppe mjölk fick spillas på marken, icke heller skulle hon få gifva något åt kattorna. — Flickan gjorde allting såsom hennes matmoder sagt henne; utom allenast detta sista. Hon tyckte det var synd om kattorna, och gaf dem mjölk i katt-skålen.
En qväll sade käringen: »här har du ullen som du klippt; nu skall du karda den tills i morgon när sol går upp. Men det måste vara väl gjordt, eljest skall du icke glömma mig så brådt.» Derefter gick hon i god ro och lade sig; men den lilla satt och grät, och kardade. Då kommo alla kattorna in, och sade: »gråt inte, utan gå och lägg dig, så vilja vi karda i ditt ställe.» Flickan gjorde så, och om morgonen var ullen kardad såsom käringen tillsagt.
Andra qvällen sade käringen: »nu skall du spinna alla kardorna till tråd. Men det skall vara gjordt innan dager blir ljus, eljest skall du inte glömma mig så snart.» Derefter gick hon och lade sig; men kattorna kommo åter och hulpo den lilla med hennes arbete. — Tredje qvällen skulle styf-dottern sätta upp en väf-stol, och väfva all tråden. Men det aflopp på samma sätt; kattorna hulpo henne, för det hon varit god emot dem.
Fortsättningen instämmer med hvad ofvan förtäljes. — Styf-dottern fick gå upp på loftet att välja sig ett skrin, och tog efter kattornas råd det svarta. När hon så kommit hem med skrinet fullt af grannlåt, vardt styf-modern afundsjuk, bakade en ny bulla, och sände sin egen dotter till Blåkulla att också tjena sig ett skrin. Men käring-dottern uträttade illa sin mat-moders befallningar, utom allenast den, att hon icke gaf kattorna någon mjölk. Också hulpo de henne icke i någonting, och när året var om, att hon skulle få välja sig ett skrin, lupo de omkring henne och jamade:
»Tag det röda!
Tag det röda!»
Slutet är som tillförene. — När den elaka styf-modern och hennes dotter skulle öppna sitt skrin, flög eld derur och brände hela gården, utom allenast det lilla höns-huset der styf-dottern bodde.
8. En öfverlemning ifrån Upland förmäler likaledes, huru styf-modern höll på med bak, och styf-dottern bad om en liten bake-kaka. Då kastade käringen åt henne en skrap-bulla, och sade: »tag nu bullan, och ryk och drag ända till Hecken-fjell!» Straxt begynte bullan trilla, och styf-dottern sprang gråtande efter.
Som de nu voro på vägen, kom den lilla först till en grind. Då bad grinden: »smörj mina hakar, så skall jag släppa dig igenom!» Flickan gjorde så.