Hos Tyskarne: — B. Se Müllenhoff, Sagen Märchen und Lieder der Herzogthümer Schleswig Holstein und Lauenburg, Kiel 1845, N:o XXI, ss. 453-457, »Rinroth».
A. Half-Trollet eller de Tre Swärden.
Anmärkningar.
2. En annan uppteckning af denna saga, ifrån S. Småland, eger alldeles samma inledning, som den under N:o 20 meddelade berättelsen om »Prinsessan uppå Glas-berget».
3. I en ofullständig uppteckning från Upland, förtäljes om en konung, som jemnt låg ute på hafvet med sina här-skepp. Då hände sig en dag, att hans skepp plötsligt stannade midt på sjön, och ville icke gå hvarken fram eller tillbaka. Konungen gick så fram i för-stammen, till att se hvad som vållade, och blef varse »Hafs-mannen», som satt i vatten-brynet och hade lagt sin arm om skepps-kölen; men armen var brun till färg och mycket luden. Slutet var, att konungen inte fick fortsätta sin resa, förrän han utlofvat det som drottningen bar under sitt bälte; likväl visste ingen då att hans gemål var hafvande. — Omsider frälsas prinsessorna af pojken, såsom ofvan förtäljes.
4. En uppteckning från Skåne, kallad »de Tre Hästarne», bildar öfvergången emellan denna saga och förtäljningen N:o 20, ’Prinsessan uppå Glas-berget’. Berättelsen handlar om en bonde som hade en äng, hvars gräs alltid trampades om sommar-nätterna. Han sände fördenskull sin äldste son att vakta ängen; men pilten somnade, och om morgonen var gräset trampadt som förut. Nästa qväll sände han sin andre son, men det aflopp på samma sätt. Då bad den yngste pojken att få gå; men detta var fadren och bröderna mycket emot. Likväl fick han omsider sin vilja fram.
Bäst pojken nu låg och vaktade om natten, kommo der tre sadlade hästar, och begynte trampa gräset på ängen. Hvardera hästen bar en rustning på sadel-knappen; den förste en rustning af stål, den andre en af silfver, och den tredje en af gull; men huru det var listade pojken sig fram, tog dem alla tre, både hästar och rustningar, och gömde dem i skogen.
Konungen som rådde öfver landet hade en enda dotter, som var öfvermåttan fager; men när mön hade fyllt sina femton år, kom der en stygg »drake», och ville föröda hela landet, med mindre han fick prinsessan. Draken låg uppå ett berg som var tre mil högt. Konungen lät så utgå ett påbud, att hvem som kunde rida uppför berget och frälsa prinsessan, skulle få henne och halfva riket. Nu var det många som gåfvo sig å stad att försöka sin lycka, och bonden och hans äldste söner följde också med. Men ingen förmådde rida uppför det höga berget.
Som nu gubben och bröderna farit bort, lopp pojken till skogen, klädde sig i stål-rustningen, tog sin häst, och red emot berget. Han kom så en mil upp; derefter vände han om, kastade i förbifarten en hop ’hvita pengar’ i gubbens hatt, och red så i fyrsprång tillbaka utför berget. Men när bonden och hans söner kommo hem igen, talade de bara om den främmande kämpen, huru båld och präktig han var i allting.