14. Hos Mongolerne: — I en olika behandling, hos Kletke, Mærchensaal aller Völker, Berlin 1844, Th. III, ss. 13-16, »Die missgünstige Stiefmutter».
6.
Wallare-Mannen.
Anmärkning.
En mindre god öfverlemning ifrån Gottland, låter pojken hitta ett par små glas-skor, ett glas-ur och en glas-bjällra; men när qvällen kom, måste han allt lemna dem ifrån sig till en liten jungfru, en liten gubbe, och en jätte väpnad med ett glas-svärd; hitte-lön skulle han få en annan gång. Det fick han ock; ty jätten halp honom att genomgå trenne prof, nemligen att hoppa öfver ett grymt lejon, en flod med brusande vatten, och en flammande elds-låga. Slutligen kommo han och jätten till ett stort slott. Då bad jätten: »nu skall du taga mitt glas-svärd, och hugga ihel mig.» Men se det ville pojken inte gå in på, ehuru han omsider måste efterkomma jättens önskan. Vid han nu högg till, upphäfdes förtrollningen, så att jätten åter blef konung som han tillförene varit; men pojken vann prinsessan till gemål, och fick tillbaka alla de tre kostbarheterna som han förut lemnat ifrån sig.
7.
Prinsessan, som gick upp ur hafwet.
Sagan förekommer:
2. Hos Tyskarne: D. Se Bechstein, Deutsches Märchenbuch, Leipz. 1845 [1844], ss. 225-228, »Zitterinchen».
5. Hos Italienarne: — B. Se Straparolas Eventyr. Oversatte af J. Chr. Riise. Kiöbenhavn 1818, ss. 20-36, »Slangen».
6. Hos Fransmännen: — B. Se Perrault, Contes du Temps Passé, Paris 1697, sagan N:o 1, »Les Fées», som företer en nära likhet med förra hälften af närvarande berättelse.