7. Hos Nederländarne: — Se Wolf, Deutsche Märchen und Sagen, Leipz. 1845, 83-87, »Die beiden Bräute».
8. Hos Wallacherne: — En liknande förtäljning hos Schott, Walachische Mæhrchen, Stuttgart 1845, ss. 248-252, N:o 25, »Die ungeborne, niegesehene».
Anmärkning.
13. En uppteckning ifrån Södermanland förtäljer om en konung och en drottning, som hade en enda dotter. När så drottningen skulle dö, lät hon kalla till sig prinsessan och sade: »det kommer mig så före, att du får en elak styf-moder sedan jag är borta. Derföre skall du bedja din fader, att han gifver dig mitt spelande spel, min lilla hund och mitt gull-lamm, samt en liten koja i skogen att bo uti.» — Prinsessan gjorde som drottningen lärt henne, och konungen efterkom hennes begäran. Men gull-lammet hade sådan egenskap, att hvar qväll skakade det af sig guld och ädla stenar; spelet klingade dag och natt, så det var en lust att höra, och hunden skaffade prinsessan mat, och var hennes sällskap, ty han kunde tala.
Huru länge det nu drog om, gick det allt som drottningen hade förutsagt, ty konungen gifte sig ånyo och fick en elak troll-packa, som hade tre döttrar tillförene, och som hvarken unnade honom eller andra någon glädje. Han gick derföre bort till den lilla kojan i skogen, och samtalade med sin dotter; och tycktes detta honom vara en stor hugnad. Men så tyckte inte den elaka drottningen; utan första tid hon fått veta derom, tänkte hon bara på huru hon skulle bli af med styf-dottern, eller kunna tillfoga henne någon skada.
I sådan akt sände hon först sin äldsta dotter till kojan, för att bli der om natten. Men konunga-dottern märkte deras anslag, och när qvällen kom, sade hon:
»Sof med ett öga!
Sof med två!»
och straxt somnade drottning-dottern, och vaknade icke före ljusan dag. Hon måste så vända hem igen med oförrättadt ärende.