Tredje natten, sedan månen var uppgången, rodde konungens fiskare åter ut på hafvet till att vittja sina nät. De bidade länge, men ingen guld-gås syntes. Ändtligen kom hon åter farande öfver vågorna, och samm bort till deras båt. Fogeln helsade såsom tillförene:
»God qväll, fiskare! huru står det till der hemma på kungsgården? —
Spelar min lind?
Sjunger min näktergal?
Gråter min lilla son?
Gör min herre sig någonsin glad?»
Fiskaren genmälte:
’Der hemma på kungsgården står illa till. —
Din lind spelar inte.