»Jo, han och jag umgås rätt mycket. Tycker fröken inte att han ser bra ut?»
»Jo. Kommer han med på balen?»
»Nej.»—Han såg upp skyggt för att söka utröna om hon var på något sätt intresserad af att Heikelstam kom med; men han kunde icke upptäcka skymten af en rodnad; detta ansigte var så lugnt och kallt som fans det icke en droppe blod under den mjuka huden.
»Jag får väl inte uppehålla längre?» sade han tvekande i det han reste sig. Men hon reste sig också, utan förbarmande.
»Går fröken aldri ut och går om morgnarne?» försökte han sig änn en gång.
»Jo, det gör jag ofta.»
»Fröken—fröken har inte lust att gå ut en liten tur? Det är så vackert väder.»
Det gled som skuggan af ett leende öfver hennes drag.
»Jag är klädd i morgonklädning», sade hon.
»Jaså. Ja—ursäkta.»