»Prat! Det jag skref var bara bagateller, små raderingar—penselsudd. Det kostade mig ju ingen ansträngning att låta pennan löpa—jag hade ju god öfning.»
»Hur så?»
»Jag skref alltid för din far.»
»Skref för honom?»
»Ja.»
»Hvad då?»
»Bref. Allting.»
»Kunde han ha så mycket att skrifva?»
»Ja. Egentligen borde han ha blifvit vetenskapsman—lärd—professor.»
Han drog på munnen åt det sista ordet.