Han såg på henne forskande, och sade i en ton som om han i hennes eget intresse ville afråda:
»Du känner mig inte. Jag vill sticka min sond i allting för att leta efter orsakerna. Du kommer att rycka till vid beröringen.»
»Kanske. Men försök.»
»Jag är hjertlös.»
»Var bara naturlig.»
»Jag är kanske grym… Men jag kan inte åta bli.»
»Han böjde sig fram och lekte med en ullgarnsända, som hängde ner från hennes sykorg.
»Med allt det tillvinnande hos min far—säg: var inte ert äktenskap olyckligt?»
»Nej.»
Det kom häftigt och hastigt, som en eftertrycklig protest.