Erik Eleming fortsatte:
— Jag ämnar af junker Thomas utvärka mig tillstånd att anföra ett utfall, hvars följder du sedan får erfara. Sten vill du nu göra mig en tjänst?
— Jag har ju redan sagt er, att ni trygt kan lita på mig.
— Men hör du, det uppdrag jag lämnar dig skall fullgöras redan denna natt.
— Lika godt först som sist, genmälte Sten.
— Du skall smyga dig öfver till Nils Arvidson och underrätta honom om min plan. Jag ärnar nämligen så snart vi kommit utanför slottets muror öfvergå till de belägrande och tillfoga danskarne en ringa återtjänst för deras frikostiga våldsbragder mot oss.
— Det var då ett klokt påhitt af er, men —
— Inga men, du har förbundit dig att bistå mig och därpå litar jag. Ty en redlig svensk man kan ej svika sitt löfte.
— Tack för dessa ord.
— Och nattmörkret skall nog skydda dig för alla rofgiriga blickar; ej häller kan man tro annat än, att du kvarstår på din post här nere. Sättet för fullgörandet af ditt uppdrag får du sedan själf uttänka. Farväl nu, kamrat. Jag har ännu mycket att uträtta innan morgondagen gryr.