— Hon har aldrig tagit några exempel af henne.
— Men hon har i alla fall fått lof att göra henne till viljes, och med tiden kan sådant blifva en inrotad vana, förstår du?
— Säg hvad du vill. Du tager i alla fall ej från mig den åsikten, att
Karin kan blifva en god hustru åt mig.
— Men hvarför skall du då egentligen åstad och gifta dig. Med det fria lif vi nu föra kan du väl aldrig blifva en stadgad husfar.
— Jag ämnar ej hela mitt lif dras med detta här häller och på Laukko trifs jag ej rätt. Det vare sagdt oss emellan.
— Och hvem hin i våld annan tror du då gör det under det regemente här nu föres. Den fördömda slinkan tar sig ju den ena friheten värre än den andra.
— Det må du säga. Jag har också fått ett och annat ur Karin, som
Kirsti förstås anförtrott henne.
— Där ser du t.ex. redan huru pass ordhålligt kvinnfolket är.
— Hon har naturligtvis omtalat det endast för mig.
— Eller med andra ord sagt, att du var den förste och siste, som fått del af hemligheterna.