— Rätt gissadt.
— Kan du våga ditt lif på, att ej möjligen någon annan också fått del af dem?
— Ja, det kan jag.
— Lofva ej för mycket. Den här gången kan du slippa helskinnad; men du bör härnäst väga dina ord och försäkringar bättre.
— Skulle Karin då berättat dig därom också?
— På sätt och vis. Dock ej medelbart hon. Men hon har omtalat Kirstis förtroenden för andra, som sedan låtit mig få del af dem:
Att Kirsti fullt och fast föresatt sig att vinna herr Klas Kurcks hand och att hon ej ämnar sky några medel för att hämnas på den, som möjligen komme att vinna försteget framför henne inför hans nåd.
Och att hon ärnar sätta Olof i sticket om det så behöfves, ty hon har aldrig rätt kunnat fördraga honom, för det han mer än mången annan genomskådat hennes onda spel.
Och att hon på eget bevåg beslutit draga in på alt möjligt för att göra lifvet för sig desto gladare och bekymmerfriare i synnerhet nu, då ingen öfvervakar hennes förehafvanden. Detta alt och mycket därtill har jag sport; men det är onödigt att jag upprepar gamla kända saker för dig. Hvad säger du nu?
— Då måtte Kirsti själf anförtrott sina hemligheter jämväl andra. På
Karin vill jag fortfarande fullt lita.