Ryktet härom utgjorde signalen till det drama, som länge förberedt nu nalkades sin fullbordan.
Kort efter denna katastrof hastade Kirsti ned till gårdsfogden Olof.
— Hennes nåd ber er oförtöfvadt komma upp till sig. Hon väntar er i herr Klas' kammare.
— Ni menar väl ingalunda allvar med detta?
— Jo det gör jag visst. Hon har något uppdrag till er, som tarfvar skyndsamt utförande.
Han lofvade genast begifva sig dit upp, efter det så påfordrades. Men knapt hade han trädt in i rummet innan Kirsti slöt igen dörren och bommade väl till densamma.
Härpå hastade hon till herr Klas.
— Ers nåd behagade nu infinna sig å Laukko för att bevittna sanningen af mina ord, ropade hon till honom redan på afstånd. De äro båda i säkert förvar, så att hvarje flykt är omöjlig.
Herr Klas kände vreden koka upp inom sig och skyndade i väg till gården.
Försiktigt smög han sig fram till den dörr, som afstängde hans rum från salen i öfra våningen. Han lyssnade. Han kunde tydligt urskilja ett samtal där inne.