— Spring, spring till Suomela, ropade hon åt honom, och kalla hit min moder. Men säg ej huru här är.
Som en blixt var han försvunnen. Kärleken och hängifvenheten till henne, som efter hans egen moders bortgång utgjort hans bästa stöd gent mot Kirstis elakheter äfven mot honom och hans späda syster, hade enat dessa två med band fastare än mången kunnat ana.
Hon sjönk nu ned i rummet och bad en brinnande bön till Gud och den heliga Guds moder, att henne måtte förunnas nåden att före sin dödsstund få säga sin moder farväl.
Och hennes bön blef hörd. Eldens rasande framfart förhindrades delvis af den fukt, som efter höstregnet trängt in i stockarna, och af den på desamma lagrade snön.
Inom kort anlände Elins moder till skådeplatsen och anande hvad här var å färde kastade hon sig ned till herr Kurcks fötter anropande honom i de mest bevekande ordalag om nåd och förbarmande.
Modrens röst uppfångades snart af dottern där inne. Hon trädde åter fram till fönstret och under böner till den högste, som lindrat hennes dödskval med anblicken af den älskade modern, bedyrade hon sin oskuld.
Emellertid hade Kirsti lyckats förmå herr Kurck att påskynda branden genom att låta i huset inkasta allehanda lätt brännbara ämnen. Medan Elin ännu talade till sin moder och den utanför stående tjänarinneskaran sågs hon plötsligt svikta. Först förnams ett väldigt brak, lågorna slogo därpå högt upp mot skyn. Golfvet i herr Klas' rum hade nu instörtat och elden kräft sina offer.
X.
Epilogen.
Medan Klas Kurck var stad på ämbetsresor inträffade många hemsökelser af svåraste art på Laukko gård.