Ja, ofvan i den himmel, där trons martyrer Eder vandel se.
INGRID
Så sägen mig, hvi måste jag då lida långt innan sveket ännu skett?
MÅRTEN PREST
Fru Ingrid!
I lidandenas eld så mången själ
blef härdad som ett blankt och böjligt stål
mot list och lockelser i lögnens verld.
Det ändamålet var med Edert ve.
INGRID
Jag fattar icke denna grymma lag, som dömer själarne att oskyldt pinas. Det månde vara presters påfund blott!
MÅRTEN PREST
Nej, i de helga tingen Eder blick är lika skum som Eder tro är svag, och föga fromma ära Edra tankar. Men verldslig lust bor stolt i Edert sinn, all Eder håg till glans och bländverk står. Fru Ingrid, granneligt jag skönja kan att ännu mycken nöd I skolen pröfva. Ej någon frid skall Edert samvet få, en oviss ångest Eder jämt skall jaga, så att till sist i kyrkans famn I flyn att vrida Eder där i bön och bot, med gissel sarga Eder fagra kropp och skyla såren under säck och aska.
INGRID liksom för sig själf.