Värjen Eder!
Drager blankt och anfaller med förtviflans våldsamhet herr Ulf, hvilken efter ett kort försvar sårad vacklar i de kringståendes armar.
HERR ULF
Vänner, till hjälp! Här drifva onda makter förvisst sitt spel. — Jag illa sårad är.
Föres ut.
HERR STEN
Hur djärfvens I, som Eder brud förlupit och häftat hån och skam vid hennes namn, i detta gille tränga in med ofred. Fort, lemnen Solö, förr än dessa svärd min och min dotters kränkta heder hämnat!
WALDEMAR
Min brud jag kräfver! Blott med henne går jag.
MÄNNEN storma med höjda klingor fram mot honom.