Han rasar. Drifven dåren bort!
WALDEMAR
Tillbaka!
Ej jag, men I mån fly från denna ort.
Förnimmen hvilket öde Eder hotar:
Från hafvets drottning kommer jag som fånge.
I mina fotspår följa död och skräck,
ty om jag icke innan dagen flytt
till hennes rike återvändt, skall Solö
uti dess böljor sjunka och förgås.
KVINNORNA
Hjälp Jesus! Fort, må härifrån vi skynda!
Flykta förfärade.
MÄNNEN
Mot sådan makt ej båtar någon strid.
Utrymma salen.
WALDEMAR står långe stum och blickar efter de flyende; sjunker så stönande ned på en bänk. Aftonsolen faller in. Sakta, efter en paus, börjar han: