WALDEMAR hänförd.
Ja, stilla hvila och i ljusa drömmar om barndomsdagar, då vi lekte samman i skogens gröna, solomspunna hvalf, där en gång blygt vår första kyss vi bytte. Ack Ingrid, i din famn år döden Ijuf!
Sluter henne i sina armar.
RANS stämma utifrån hafvet.
Waldemar! Du glömmer mitt ord. Den kvinna do famnar har svikit ditt minne. Den ring hon bär är en annans. Då måste du dö, om ej döden du flyr i min famn.
INGRID rycker sig lös.
Ha! hvilken sång! Den sista länken, som gåtan band, nu brast den. Hon är den makt, som dårat oss båda. Så hör då, du hägringars herskarinna, huru jag löser hägringens bann!
Drager Ulf Tuvessons ring af handen och kastar den ut i hafvet.
Svekets bild i svallet må svinna!
Sätter Waldemars ring på sitt finger.